Vad händer om många elever uppfattar läraren på nätet som en bättre pedagog än den i skolan? Hur uppfattas skolan om nätet inte blir en komplettering utan en ersättning? Kan skolor som producerar mycket och gör det tillgängligt för många leda till att elever söker sig till den skolan?

Kul och tänkvärt att läsa på din hemsida, och tack för en berikande, utvecklande och användbar dag på Kunskapsskolan i Uppsala.

Kul att se att du verkar vara igång igen. Jag har undrat hur det gick
för dig.

Vänligen
Els-Marie Lindholm

Nu verkar det vara fokus på inköp av utrustning, framhävande av att man har den till omvärlden, fortbildning av yrkesverksamma lärare som ska använda den och elever som ska vänta. Och vad händer med elever som väntar?
När blir att gå från kurs som erbjuds vid vissa tillfällen till att skapa en kurs med sina kolleger då den behövs där nätets möjligheter kan tas till vara?

Den japanska Lesson Study-modellen tycker jag är spännande för att den genom analys, diskussion och praktisk utprovning försöker komma fram till sådana fungerande modeller.

De individuella skillnaderna mellan lärare kommer ju alltid finnas kvar, även här tror jag skolan kan bli bättre på att försöka synliggöra olika tekniker och sätt att möta och leda elever och klasser. Så även här skulle lärarkollegor vinna på att under strukturerade former lära av varandra.

Jag tycker att det är viktigt att den här frågan kommer upp – fast ur två olika aspekter:
1.För det första för att skolan utsätts för ”bevis” utifrån som påstår att det här sättet att undervisa är bra, så här funkar hjärnan bäst etc som vi i skolan ibland sväljer helt ogranskat för att vi är naiva i vår tilltro till en vetenskaplighet som vi inte själva tror oss kunna tillhöra, eller för att vi helt enkelt inte hinner ifrågasätta (eller pröva) den. Detta KAN vara både farligt och fördummande för undervisningen och läraryrket. Allt som har ett gott uppsåt har inte ett gott resultat som bekant.

2. För det andra för att läraryrket behöver en egen kunskapsbank, eller ”beprövad praxis” som vi kan använda oss av för att dels hävda oss som profession, dels utveckla och granska vår egen verksamhet för att det är spännande och vi vill veta mer!

Det finns en fara i att bara fundera över undervisningens kvalité i termer av nöjdhet hos elever och föräldrar – och på något sätt så tror jag att det du säger om att märka att Kalle och Stina når bättre resultat är nyckeln till det hela och att man i detta måste försöka hitta sambandet mellan detta och undervisningens utformning. Det är den spännande utmaningen.