När man börjar utforska nätet tar det, givetvis, aldrig slut och man vet inte heller vad man kan hitta. Lite samma känsla har jag i när jag är mitt gamla hemland och besöker bokhandeln. Allt finns! Allt jag hade tänkt skriva om redan finns. Nu har jag hittat en sajt som är lite som lektion.se är här i Sverige med mängder av mallar, lektionsutkast och resurser. Givetvis efter amerikansk modell, men man kan ändå få idéer. Från denna sidas utgångspunkt kan du hitta mängder av andra sajter som kan vara intressanta.

Veckans fortbildningsförslag är att var och en i gruppen hittar 2-3 Internet hemsidor som är resurser för pedagoger – på svenska, engelska eller vilket språk du behärskar. Utforska tillräckligt för att veta om det är värt ett återbesök. Var beredd att visa och kort beskriva sajten för dina kollegor. Diskutera hur nätet kan vara ett hjälpmedel.

starthjälp för nya pedagoger. Vi tror även att föräldrar och skolpolitiker

kan få en god orientering om allt från skolhistoria, styrdokument till val

av undervisningsmetoder med mera. De flesta inläggen är skrivna av Patrik

Rozijan, grundskollärare år 4-9 i samhällsorienterande ämnen. Patrik gick på

Lärarhögskolan i Malmö.

I sin roll som handledare till nya pedagoger och lärarstuderande upplevde

Patrik att många saknade grundbegreppen om skolans uppbyggnad, historia och

begrepp. Detta är bakgrunden till texterna som följer. De flesta texterna är

samlade i boken ”Välkommen till kollegiet” och går att beställa i bokbutiken

eller via länken till Adlibris nedan.

Patrik står för texterna. Jag har gjort några inlägg om spelregler, val av

metod osv.

Välkommen till kollegiet

Regler för en lärarinna

• Gif inte barnen för långa läxor. De måste ha tid att leka, äta och sova.

• Låt icke det du lär barnen övergå deras förstånd. Mycket av hvad
barnen höra i skolan kunna de ej fatta och lära följaktligen mycket litet däraf.

• Kom ihåg, att det är barnen som skola tänka, icke du som skall tänka för dem, som du skall förmå tala och icke du som skall tala för dem, att det är de som skola använda sina krafter, då bli icke dina utslitna i förtid.

• Försök få en god läroton. En mjuk, vänlig röst är musik i en skolsal.

• Öva dina lärjungar i att tala sitt modersmål väl, men avbryt dem inte med dina rättelser under det de tala. När de tystnat skall du komma med dina anmärkningar. Sedan må de omsäga meningen som den bör vara.

• Upprepa högst sällan en fråga. Vänj dina lärjungar att höra efter vad du säger. Uppmärksamhet har en lärarinna rättighet att fodra.

• Gif dina trögare lärjungar tid att tänka efter. Det bästa beröm en inspektör gav en lärarinna var: Hon gav sina trögtänkta pojkar tid att fundera ut svaret på sina frågor.

Det är över 100 år sedan dessa kloka ord författades – men de känns fortfarande aktuella. Vilka skulle du vilja ta till dig i din egen undervisning?

Du är inte ensam, även om det ibland känns så när du står där själv i ditt klassrum. Det finns många som du kan vända dig till för stöd och råd. Var inte rädd för att be äldre, mer erfarna, lärare om råd om hur du ska hantera knepiga situationer. Det är inget fel att erkänna att du inte rår på saker och ting. Har du möjlighet, försök skaffa en mentor som du kan ha som bollplank i ditt vardagliga arbete. Ta upp detta redan i din anställningsintervju, fråga den du pratar med hur deras program för nyanställda lärare ser ut. En mer erfaren kollega har säkert råkat ut för det mesta och kan ge dig stöd i hur du ska agera. Det är onödigt att gå på samma minor som någon annan gjort tidigare. Uppfinn inte hjulet igen utan ta nytta och hjälp av andra!

En god föräldrakontakt underlättar ditt arbete mycket. Ta alla tillfällen att informera föräldrarna om hur det är i skolan och på dina lektioner. Skriv hem och berätta om stämningen i din klass, hur det fungerar, vad ni arbetar med och så vidare. Gör så att föräldrarna känner sig delaktiga i arbetet, det underlättar den gång du behöver kontakta föräldrarna i någon trist fråga. Tänk på att det finns många olika sätt att kontakta föräldrar: veckobrev, mail, loggbok, lappar och sms. Variera dig och utnyttja alla sätt du vill och kan. Att ha föräldrarna på din sida underlättar enormt.

När du ska kontakta föräldrar i någon känslig fråga, var alltid artig och håll känslorna i styr. Lägg ingen prestige i det hela utan tänk bara på att du vill elevens bästa. Ibland kan det vara svårt att hålla sig lugn, men jag lovar, du har inget att vinna på att bli arg, brusa upp eller lägga någon skuld på föräldrarna. Ibland kan det vara bra att låta eleven i fråga själv skriva och berätta vad den hittat på, för att sedan ta med sin berättelse hem och låta föräldrarna läsa den och skriva en kommentar, som de sedan skickar tillbaka till dig. Då vet du att föräldrarna fått reda på vad som hänt, och du får läsa deras reaktion och synpunkter som oftast är mer genomtänkta än om du ringer och tar det hela muntligt. Det är lätt att föräldrarna hamnar i försvarsställning när du kritiserar deras barn och deras beteende. Får de tid att tänka igenom det hela och skriva en kommentar kan man undvika det.

Läraryrket är fullt av arbetsuppgifter och du kan lätt fylla fler timmar än dygnet har om du ska göra allt du känner att du måste och vill göra. Akta dig noga för alla slentrianmässiga måsten, prioritera dina uppgifter och åtaganden noga! Gör det som är viktigt – inte det som är bråttom. Våga säga nej!

När det blir jobbigt och allt känns hopplöst, tänk tillbaka på ett tillfälle då en elev lyckats med något. Se eleven framför dig, se glimten i ögat och njut av synen av att eleven nått en ny insikt, eller klarat av något. Spara alla dessa bilder av elever inom dig och ta fram dem och njut av dem. Det är härligt att vara lärare! Och viktigt!

Vad gör att du mår bra i din lärarroll? Fundera över detta och se till att du skapar en arbetsstituation där du får tillfälle till många ”må-bra-stunder”.

Läs mer om att vara lärare

John Steinberg, Ledarskap i klassrummet – en kursbok. Gleerups Utbildning AB, 2005

Birgitta Kimber. Lyckas som lärare – Förhållningssätt och ledarskap i klassrummet. Gleerups Utbildning AB, 2005

John Steinberg, Världens bästa fröken – när modern pedagogik fungerar, Gleerups Utbildning AB, 2004/Epago, 2009

Petra Harkort-Berge & Cecilia Nilarp. Överlevnadshandboken för nya lärare, Gleerups Utbildning AB, 2001

Ta alla tillfällen i akt att prata med eleverna! Med detta menar jag prata privat med dem – på raster, i matsalen, under pauser etc. Ge dem beröm, uppmuntra dem och prata om saker utanför skolan. Fråga hur matchen gick, hur hästen mår eller ifall de slagit nytt highscore på dataspelet. Visa intresse för deras liv utanför skolan. Skapa relationer! Det innebär inte att du ska bli kompis med eleverna. Du är – och ska vara – en vuxen som de känner trygghet, respekt och tillit för.

Kommunikationsmöjligheterna med eleverna är stora och många, se till att använda dem!

Du har säkerligen själv erfarit hur livet ibland känns lättare av en klapp på axeln eller några uppmuntrande ord på vägen. Någon som frågar hur helgen varit, av genuint intresse och inte bara för sakens skull. Små detaljer som gör att vi känner oss sedda som individer, det gäller både barn som vuxna.

Här kommer några tips på hur du kan få eleverna att känna sig sedda och uppmärksammade.

• Du ser i din almanacka att en av dina elever har namnsdag. Skriv en liten lapp, klistra på några fina klistermärken och ge eleven i förbigående. En sådan enkel liten sak kan göra elevens vecka eller månad guld värd!

• Låt eleverna skriva ner sina namn och födelsedata på en lapp i A5 format, låt dem smycka ut den. Samla in dem och ordna dem i datumordning. När elevens födelsedag närmar sig sätter du upp lappen på tavlan, kanske i en krans av pappersblommor, och låter klassen gratulera eleven. Gör inte mer än så, prata inte om hur eleven blivit uppvaktad eller vad den fått i present utan låt eleven bara bli gratulerad och uppmärksammad av hela klassen.

• Stå i dörröppningen när eleverna kommer till lektionen, hälsa på dem. Tilltala dem med namn! Låt dem höra sitt namn tillsammans med något välkomnade ord på vägen in.

• För att vara säker på att eleven blivit sedd under dagen kan man,
när det är dags att sluta på eftermiddagen, stå vid dörren, skaka hand med var och en och säga hej då och elevens namn. De får höra något positivt, får beröring och ser dig i ögonen. Enkel och bra rutin.

• Var snabb med att lära dig elevernas namn! Hitta en metod som gör det enkelt för dig att lära dig namnen, oavsett hur många elever du har.

Visst vill du själv bli sedd och respekterad av dina kollegor och chefer?  Tänk efter hur mycket det betyder för dig och kom sedan ihåg att det är lika viktigt, om inte ännu viktigare, för eleverna att få känna sig sedda!

Portfolio, exempelvis, kan användas slarvigt om man bara på måfå stoppar in exempel på elevens arbete och visar upp på ett utvecklingssamtal. Eller gör tvärtom: satsar på att bara lägga in saker av hög kvalitet. Det klokaste är om man låter eleverna följa sina framsteg över tid, så de kan se hur exempelvis deras skrivarbete utvecklas.

Individuella utvecklingsplaner (IUP), kan också vara bra verktyg. Dilemmat är att en bra plan måste omsättas i praktiken. Se till att dessa planer är realistiska och konkreta. Ännu viktigare: ta fram dem ofta och följ upp!

Ett utvecklingssamtal är känsligt. Använd den goda 80/20 regeln. Fokusera 80% på det som fungerar, det som går bra och där det finns potential. 20% av din tid och uppmärksamhet kan ges till förbättringsområden. Bygg på det som fungerar istället för att fokusera på allt som inte fungerar. Var konkret och presentera goda alternativ.

Att lyckas i skolan är ett samspel mellan hemmet, skolan och eleven. Alla tre behöver ta sitt ansvar. Klargör vem som ansvarar för vad.

Tänk på att be eleverna och föräldrarna att förbereda sig inför sina samtal genom att tänka efter och utvärdera vad som fungerar och inte fungerar. Ta fram portfolion och ta fram elevens IUP. Sätt upp konkreta, tydliga och realistiska mål för den kommande perioden.

Det heter “utvecklingssamtal”, inte “hitta-fel-samtal”. Hur kan eleven gå framåt och vem ansvarar för vad?

Utgå alltid från målen i Lpo 94 och kursplanerna. Det är där det står vad vi ska åstadkomma. Visa på vilka mål eleven har nått och vilka som inte har uppnåtts ännu.

Lägg ner stort arbete på att försöka komma fram till vad som krävs för att en utveckling ska ske hos eleven. En utveckling som gör att ytterligare mål uppfylls.

Det finns en mängd olika modeller för hur de individuella utvecklingsplanerna kan se ut. Häng inte upp dig på formaliteterna; fokusera på innehållet. Du ska med skrivna ord visa på vad som krävs för att just denna elev ska nå längre i sin utveckling.

Hitta positiva saker att säga och försök bygga vidare på detta. Ett tips är att om det finns något negativt att påpeka, utgå från hur det påverkar det positiva. Om en förändring sker så kommer det positiva att bli ännu bättre! Det här förhållningssättet fungerar mycket bättre än att påtala något negativt direkt och säga att det måste ändras.

Skriv ALLTID individuellt och använd inte färdigskrivna standardformuleringar när du skriver omdömen. Alla elever förtjänar att ses som enskilda individer och att få omdömen som är skrivna med eftertanke.

Under årens lopp har jag läst många omdömen som lyder ungefär så här: ”Hon är en snäll, tyst tjej som arbetar bra.” Vad säger detta egentligen om elevens måluppfyllelse? Absolut ingenting!

En annan viktig sak att dokumentera är incidenter av olika slag: bråk, mobbning, trakasserier, olyckstillbud och liknande. Skriv upp vad som hänt, när det hände, vilka som var inblandade och vad du som lärare gjorde. Anteckna om du pratat med elever, föräldrar eller om du skrivit brev till dem, samtalat i telefon m.m. Detta kanske låter jobbigt och onödigt, men det kan komma en dag när någon ifrågasätter ditt agerande. Då är det bra att ha sparat anteckningarna för att veta vad du sagt och gjort.

När du har möten med föräldrar utöver de vanliga utvecklingssamtalen, ta för vana att skriva minnesanteckningar över vad ni sagt och beslutat. Låt föräldrarna skriva under och spara ett exemplar för att kunna ta fram och visa vad ni pratat om och vad ni kommit fram till. Det kan också vara bra att anteckna vad du som lärare ska göra, vad eleven ska göra och vad föräldrarna ska göra för att komma tillrätta med problemet.

Läs mer om dokumentation

Agneta Zetterström. Att arbeta med IUP – Pedagogisk dokumentation och individuella utvecklingsplaner för förskolan och skolan, Gleerups Utbildning AB, 2006

Roger Ellmin. Rätt DoS för lärande – dokumentation och samtal: portfolio, utvecklingssamtal och individuella utvecklingsplaner, Gleerups Utbildning AB, 2006

Tro på din kompetens! Föräldrarna känner sina barn bäst men det är du som är den utbildade pedagogen. Även om du är nervös och kanske osäker, försök göra ett samlat och seriöst intryck på föräldrarna. Förbered mötet noga, gör upp en dagordning. Tänk noga genom punkterna i förväg och hur du ska presentera dem för föräldrarna. Planera det hela minst lika noga som du planerar en lektion.

Börja mötet med att presentera dig själv, berätta lite om vem du är och dina tankar kring skola och undervisning. Låt sedan föräldrarna presentera sig, det kan vara första gången de träffas.

Beta sedan av dagordningen punkt för punkt, var kort, koncis och informativ. Försök få med föräldrarna, ställ frågor och starta diskussioner. Sådant som ofta känns angeläget för föräldrarna att diskutera kan t.ex. vara läggtider, hur mycket tid framför dator och tv, hur länge barnen ska får vara ute … Saker som inte rör skolan direkt men påverkar elevernas arbete i högsta grad.

Be någon förälder skriva minnesanteckningar, inget protokoll utan anteckningar över vad som sagts och hänt på mötet. Då kan de som inte var där ta del av vad som sagts. Jag har aldrig ordnat fika på något föräldramöte, jag anser att det är ett arbetsmöte där information och diskussioner ska stå i centrum, även om en trevlig fikastund kan vara just det som krävs för att mötet ska bli lyckat. Det är upp till var och en att göra det som den tror är bäst.

Verksamhetens förväntningar på dig som barn/elev:

Respekt/Ansvar

• Att du visar respekt och hänsyn för kamrater och vuxna.

• Att du aldrig utsätter kamrater eller vuxna för mobbning.

• Att du följer skolans och gruppens regler.

• Att du använder ett vårdat språk och har ett trevligt uppförande.

• Att du hjälper till att hålla rent och snyggt.

• Att du är varsam med dina egna och andras saker.

• Att du sköter dina arbetsuppgifter och hemuppgifter.

• Att du har arbetsmaterial (böcker, penna, suddgummi, idrottskläder etc.) med till skolan.

• Att du passar tider.

• Att du äter skollunch varje dag.

• Att du är med i gruppens rörelseaktiviteter.

• Att du ansvarar mer och mer för ditt eget lärande och arbetar mot uppsatta mål.

Samarbete/Omtanke

• Att du kontaktar en vuxen om någonting har hänt.

• Att du hjälper andra och kan samarbeta (oberoende av vilka som
ingår i gruppen).

Verksamhetens förväntningar på dig som förälder:

Respekt/Ansvar

• Att du som förälder tar huvudansvaret för ditt barns sociala
fostran (artighet, hänsyn, ansvar, språk, följa regler…) och att ditt
barn har vardagskunskaper (knyta skor, klä på sig, klara

toalettbesök…).

• Att du har förtroende för att vi arbetar för barnets bästa och att du inför barnet visar en positiv attityd till verksamheten och

dess personal.

• Att du har en öppen kommunikation med personalen.

• Att du deltar på föräldramöten och utvecklingssamtal.

• Att du sjukanmäler ditt barn.

• Att du intresserar dig för (tar del av) barnets arbete, hjälper ditt barn att ta ansvar för hemuppgifter och att arbetsmaterial är med
till skolan.

• Att du vid begärd ledighet ansvarar för att överenskomna

uppgifter blir gjorda.

• Att du tar del av information som skickas från skolan och skickar
tillbaka eventuella svarslappar.

Samarbete/Omtanke

• Att ditt barn kommer i tid, har ätit frukost och är utvilad.

• Att du uppmuntrar ditt barn till att regelbundet röra på sig.

Dessa förväntningar kan du som barn/elev ha på verksamheten:

Respekt/Ansvar

• Att de vuxna har ett vårdat språk.

• Att verksamheten har tydliga regler och att de vuxna ser till att reglerna följs.

• Att du är med och påverkar din vardag i skolan.

• Att de vuxna låter dig ta större och större ansvar för dig själv och
ditt lärande.

• Samarbete/omtanke

• Att de vuxna lyssnar på dig och bemöter dig på ett trevligt sätt.

• Att de vuxna hjälper och uppmuntrar dig.

• Att det finns synliga vuxna på rasterna.

• Att de vuxna arbetar för att motverka mobbning.

• Att du får tillfälle till idrott och rörelse flera gånger i veckan.

• Att du har bra arbetsmaterial.

• Att du har tillgång till bra lekmaterial.

• Att du har en fräsch inne- och utemiljö.

• Att du får en näringsriktig och god mat

Dessa förväntningar kan du som förälder ha på verksamheten:

Respekt/Ansvar

• Att vi har kompetent personal.

• Att alla barn/elever och vuxna visar respekt för varandra.

• Att varje barn/elev ska känna ”jag kan och jag duger”.

• Att vi har tydliga kunskapsmål.

• Att personalen kontinuerligt genomför utvecklingssamtal/IUP-
samtal med elev och förälder.

• Att vi har tydliga regler och rutiner.

Samarbete/Omtanke

• Att personalen ser både individens och gruppens behov.

• Att vi har en öppen kommunikation mellan hemmet och

verksamheten.

• Att vi visar respekt och vårdar vår miljö, både ute och inne.

• Att vi har en god arbetsmiljö.

• Att alla barn/elever känner trygghet.

• Att vi arbetar för att motverka mobbning.

• Att vi strävar efter glädje, lust och stimulans i arbetet.

Börja med att samla de berörda eleverna när känslorna svalnat och de har lugnat ner sig så pass att det går att prata med dem. Låt var och en, i tur och ordning och utan att bli avbrutna, ge sin version av vad som hänt. Lyssna noga till vad var och en berättar. För anteckningar. När alla inblandade gett sin version är det dags att gå ett varv till. Ställ följande fråga till varje elev: Hur känner du när du hör X berätta sin version av vad som hände?

När alla fått tillfälle att ventilera sina känslor gäller det för dig att lirka med dem, för att försöka få fram en version de kan enas om. Ibland kan det vara svårt. Du måste själv hålla distans till det hela och förbli helt lugn. Du får lotsa dem vidare i samtalet, en i taget. Det är viktigt att de inte pratar i mun på varandra.  Hur känner de? Vad gör att de känner så? Finns det något sätt att komma överens?  Låt dem bli upprörda, ledsna, skrika och gapa. De måste få visa sina känslor! Bara en i taget dock, de andra måste sitta tysta och lyssna på den som talar.

Efter ett tag gäller det för dig att sammanfatta vad som kommit fram, försöka ge en bild av vad som hänt och hur det påverkat alla. Var tydlig med att säga att det är din version, att det är så du uppfattat det hela. Säg inte att det verkligen har hänt – det är inte alltid läraren sitter inne med den objektiva sanningen!

Kan de inblandade se hur de ska kunna gå vidare? Hjälp dem på traven och försök få dem att inse att de alla tjänar på att vara kompisar istället. Kan ni avsluta samtalet här genom att de skakar hand och inte är ovänner längre är det bra. Går inte det får ni prata en stund till, försöka bena upp problemen ytterligare och finna andra lösningar.

När eleverna väl bett varandra om ursäkt och är redo att gå vidare är det viktigt att du talar om för dem att om en vecka ungefär är det dags för ett samtal igen, för att kolla upp hur det har gått och hur det fungerar mellan dem. Har det inte gått så bra är det dags att kontakta föräldrarna. Låt eleverna berätta hemma vad som hänt och ge dem en tidpunkt när föräldrarna senast ska ha kontaktat dig. Låt eleverna själva få ta konsekvenserna av sitt handlande och stå för vad de gjort.

Ibland ligger det hela på ett mycket djupare plan, och det kan vara svårt för dig som lärare att få bukt med det hela. Var inte rädd för att be andra på skolan om hjälp. Kontakta kurator, skolsköterska, kollegor, arbetslagsledare, rektor m.m. Läs igenom skolans mobbingplan, den kan säkert ge dig riktlinjer för hur du ska gå vidare.

Var noga med att spara alla anteckningar från samtalen. De är bra att ha för att sedan kunna gå tillbaka och se vad som hänt, det underlättar också uppföljning m.m.