Följa John

Låt oss klargöra en sak från början – barnens uppfostran ska främst vara föräldrarnas ansvar. Det är nödvändigt att säga detta eftersom vi har en lång tradition i Sverige att överlämna barnen till institutioner. Andra kan skol- och förskolehistoriken bättre än jag, men vi måste ändå titta tillbaka till 1930-talet med den samhällsomvandling som Sverige gick igenom före, under och efter kriget och den vision som förespråkare för en allmän barnomsorg som Alva Myrdal stod i frontlinjen för och ville förverkliga.

Vi kan konstatera två saker. Samhällsomvandlingen krävde att flera kvinnor skulle ut i yrkeslivet. Samtidigt växte en allt större tilltro till experternas betydelse i samhället. Vad kunde Mamma och Pappa jämfört med en pedagogisk utbildad personal med specialkunskaper i barnpsykologi? Sakta men säkert byggde man ut förskolan och sakta men säkert överfördes ansvar allt oftare ifrån hemmen till institutioner. Är detta en snäv syn på saken? Möjligtvis – men vi ser hur det har blivit – idag deltar mer än 80% av alla barn i förskolans verksamhet och 80% av alla skolelever i år 1 till 3 går på fritids. Fritids har fördubblat antalet inskrivna barn på 10-15 år.

Det är när skolans och förskolans egen personal börjar uppfatta att de själva har huvudansvaret som det blir fel – kan jag tycka. Då blir det plösligt förskolan som ska stå för frukost, extra kläder och ”fostran”.

RÅD: Klargör ansvarsområden till att börja med, om ni som personal vill utveckla verksamheten. Det här gör vi – det här gör vi inte.