Anknytningsteori
Den uppmärksammade kanadensiska barnpsykologen Gordon Neufelds (gordonneufeld.com) teorier tar för lång tid att förklara här men jag kan varmt rekommendera hans böcker, videofilmer och annat material. En av hans viktigaste böcker kommer på svenska hösten 2009 eller våren 2010 på Natur och Kultur (och f d Brain Books).
Helt kort menar Neufeld att barn söker anknytning till vuxna, någon de kan lita på, följa och känna trygghet hos. Problem uppstår om de personer de ska anknyta till är opålitliga, sällan på plats när man behöver dem och själva inte stabila. Givetvis söker barn även anknytning hos förskolans, fritids och skolans personal. Det är nog därför vi är noggranna med inskolning och ofta ger en ur personalgruppen ett huvudansvar.
Det finns dock ett problem idag och det är att barn idag möter många, många fler människor som de möjligtvis kan knyta an till. Det gjorde man inte förr. Det var föräldrarna och den närmaste släkten man höll sig till. Idag…
Ja, idag ska man vara glad om den ursprungliga kärnfamiljen håller ihop. Annars har barnen att handskas med olika platser, föräldrar, syskon och släkt. Och så kommer de till förskolan och möter tre ansvariga för avdelningen, alla vikarier plus praktikanter, prao-elever och övrig personal förutom alla föräldrar till andra barn som lämnar och hämtar och alla barn. Det är mycket att hålla reda på och det är mycket som kan bli otryggt och osäkert. Det är snarare ett mirakel om ett barn kan behålla och utveckla sin trygghet, goda självbild och stabilitet i denna föränderliga situation.
Vi tar det för givet att barn kan anpassa sig fort till nya situationer. Jag ber dig bara vänligen jämföra med barn av tidigare generationer och hur familjen och släkten var utgångspunkten och grunden. Det är mycket som har ändrats i barnens villkor de senaste två-tre generationerna.
RÅD: Minimera antalet vuxna som har ansvar, var noggrann med inskolning och ge barnen så mycket trygghet och stabilitet som du orkar med.

Kommentera “Anknytningsteori”