Följa John

Som besökare på skolor, fritids och förskolor är det skrämmande lätt att börja bilda sig en uppfattning om det är en bra, trygg, utvecklingsbar plats för barn och personal eller inte. ”Det sitter i vägarna”, brukar man säga. Det stämmer.

Det finns ett bra uttryck för detta som heter ”kulturidentitet”. Det finns en själ. Det känns. Men det är så enkelt som att personalen har en idé för sin verksamhet. ”Vilka är vi? Vad vill vi? Hur vill vi arbeta? I vilken riktning vill vi vandra?” Ibland är det så enkelt att man har ett ”utedagis” som innebär att man gör de flesta aktiviteter utomhus, eller en ”bondgårdsförskola” där man samarbetar med en eller flera bönder i trakten. Eller att man har konst, idrott, växter, musik, sagor m m som tema att bygga kring. Dessa ting är det relativt enkelt att skapa en identitet kring.

Det är dock svårare att skapa en identitet kring trygghet, att se varje barn, att bygga på barnens styrkor, m m. Det bästa är kombinationen där det finns ”hårdvara” i form av ett ”tema”, en idé eller riktning (något syns i aktiviteterna) och en ”mjukvara” i form av ett sätt att bemöta varandra som man blir medveten om när man vandrar igenom lokalerna.

RÅD: Diskutera er kulturidentitet, det ”hårda” – aktiviteterna, och det ”mjuka” som handlar om bemötande.