Följa John

av Lars-Eric Berg

Jonas hade varit det snälla barnet som snällt suttit och ätit det som satts fram till honom. Han hade varit ganska orörlig och loj. Han hade fått svårt med koordination och rumsuppfattning. Han fäste inte blicken på den han talade med. Hans strategi var att le mot världen och att aldrig säga ifrån. Han talade otydligt och drog sig ofta undan. Jonas blev stor och klumpig.

I klassen sa han sällan någonting. Han satt tyst och arbetade så gott han kunde. Han var det ideala mobboffret som stod och tog emot allt. Nu i sjuan och hade han fått diagnosen dyslexi. Jonas hade nyligen fått läsglasögon.

Han kom till oss i juni. Tester av hans språkljudsuppfattning visa-de att han kunde ha svårt att skilja lång och kort vokal från varandra. Han fick en CD* att lyssna på.

Hans orörliga barndom hade gjort att han inte fått full koordination. Därför fick han speciella rörelser att göra över sommaren.

När Jonas kom för nästa träningspass berättade föräldrarna att han tränat ”lite grann” under sommaren.”Det var svårt att få till rörelserna ibland”, sa mamma. ”Jonas blev väldigt spänd i hela kroppen när han skulle göra rörelserna. Men han ville själv, han kände väl att det var skönt för honom.”

Börjar spela handboll

Något hände. Redan vid andra besöket, i september, hade han läst tre Lättläst-böcker i Opalserien och behövde inte längre läsglasögon. Han talade tydligare och blicken var stadigare. Grovmotoriken hade också förbättrats.

Jonas hade aldrig tidigare visat något intresse för idrott. Men under hösten började han spela handboll. Till hans egen förvåning gick det bra. Han var huvudet högre och vägde mer än sina årsgamla lagkamrater. Lagledaren placerade honom som center i laget och från den positionen öste han in mål. Jonas blev klubbens skyttekung! För första gången i sitt liv hade han hög status. Självförtroendet växte.

Framgångarna sporrade och han tränade motoriken dagligen.

I november var han på återbesök till Dyslexicentrum i hemstaden där man förvånat konstaterade att lyssnandet och läsandet var väldigt mycket bättre.

Firar jul hemma

Han började nu kunna visa att han blev arg och inte alltid ville vara med om det som andra bestämde. Han satte gränser, främst hemma, men också mot kamraterna i skolan. Till julen vägrade han följa med hem till mormor, som familjetraditionen var.

Familjen stannade hemma och mormor fick snällt ta med sig skinkan och komma hem till Jonas familj under helgen.

Shakespeare

Jonas gick i Waldorfskola. När han var på återbesök hos oss i maj, var han ivrig att komma iväg härifrån. När jag undrade varför sa han: ”Vi har repetition på skolan. Vi i åttan spelar teater.”

”Jaha”, sa jag, ”och vad spelar ni?”

”Romeo och Julia.”

”Och vad har du för roll?”

”Julias pappa, herr Capulet.”

”Är inte det många långa repliker?” undrade jag och tänkte på hans svårigheter att tala inför klassen.

”Jag har sju repliker”, sa han och började recitera en av dem.

Tre veckor senare stod han på skolans scen och spelade herr Capulet inför en fullsatt salong!

”Han klarade nationella provet i läsförståelse! Det var underbart!” berättade hans mamma.

En ny kille

”Han växte som människa av läsningen, handbollen och teatern”, konstaterade föräldrarna.

”Jag trodde han var lite lat och inte ville läsa läxor. Men han job-bade ju på mer än alla andra! Han hade alltid tyckt det var roligt att gå till skolan och vi hade inte märkt av några problem hemma.”

”Vi blev väldigt oroliga när vi fick diagnosen, det var ju så sent, först när han skulle börja högstadiet! Och vi undrade mycket vad den här motoriska träningen gick ut på. Det var inte helt lätt att begripa till en början.”

”Efteråt har vi förstått att Jonas självförtroende var ganska lågt, men vi märkte det inte då. Han var ju så snäll och sa sällan emot. Han bara fann sig. Och han jobbade på, så vi märkte inget. Men nu säger han vad han tycker. Det är en helt annan kille! Nu hörs han som alla andra.”

”Vi är förundrade över att det har blivit så bra!” slutar Jonas mamma.

* Johansen Sound Stimulation www.dyslexia_lab.dk

___

Lars-Eric Berg har arbetat med undervisning hela sitt yrkesverksamma liv. Om det hade funnits ADHD när han gick i skolan skulle han ha fått den stämpeln. Trots att han kunde läsa och skriva ville hans lågstadielärare att han skulle gå om första klass eftersom han var så livlig. Sedan 1985 har han arbetat med barn och ungdomar som haft olika slags svårigheter i skolan, sedan 2002 på Alla Sinnen i Södertälje, www.allasinnen.se.

Lars-Eric har även arbetat som rektor vid Svenska skolan i Addis Ababa, Etiopien under fyra år. Han har också skrivit ett tiotal läroböcker.

___

En berättelse ur boken SOHLhistorier (ISBN 878-91-88822-13-0) av medlemmarna i föreningen SOHL, Svenska organisationen för holistiskt lärande. www.sohl.nu

Beställ via AdLibris: SOHLhistorier . Pedagogiska berättelser som lyfter