Går det framåt?
Självklart finns det många förskolor och skolor där man känner att utvecklingen går framåt. Samtidigt vet vi att det finns många frustrerade pedagoger där ute, och de internationella resultaten i svensk skola är inte längre särskilt smickrande. Varför går det inte tydligt framåt? Vi har ändå…
1. En lång och forskningsbaserad lärarutbildning
2. Mera pengar per elev än i nästan alla skolsystem i hela världen
3. En allt högre teknisk kompetens med tillgång till allt fler datorer, interaktiva skrivtavlor och liknande
4. Byggnader som allt oftare anpassas för nya undervisningsformer
5. En tvärvetenskapligt tänkande och projektbaserad pedagogik som är långt mer avancerad än i de flesta andra länder.
6. Relativt sett hög lärartäthet/vuxennärvaro i våra skolor.
7. Allt fler handlingsplaner och individuella utvecklingsplaner och andra dokumentationsmetoder
8. Mängder av olika värderingsprojekt som gör oss medvetna om behovet av individualisering, trygghet och betydelsen av samförstånd
9. En betoning på jämställdhet, delaktighet och demokratiskt tänkande
10. Allt fler skolinspektioner och allt fler utvärderingskrav och uppföljningskrav
Och ändå… vad kan det beror på? Det finns många teorier. Själv undrar jag om vi inte överskattar skolans roll i samhället. Visst, skolans organisation, ekonomi, politik, ledarskap, mm spelar en stor roll och här finns mycket att göra för att förbättra kvaliteten. Men samtidigt är skolan utsatt för enorm konkurrens om elevernas intressen – idrottsrörelsen, underhållningsindustrin, media – är bara några få exempel. Kopplas detta ihop med att familjestrukturerna utarmas, kan det hända att skolan allt oftare tvingas att förvandlas till en social institution och inte en kunskapsinstitution. Ligger det någonting i detta? Eller vad tycker du?

Kommentera “Går det framåt?”