Följa John

Många specialpedagoger känner till Birgitta Anderssons böcker och metoder för att hjälpa barn och ungdomar med neuropsykiatriska problem. För mig är hon en ny bekantskap och jag är litet besviken att jag inte tidigare har upptäckt hennes metoder. Boken Sociala berättelser och seriesamtal introducerar hennes arbetsmetoder.  Kolla gärna böckerna som finns på hennes hemsida, www.specialpedagog.nu.

Metoden är genialisk i sin enkelhet och kan vara till stor hjälp inte bara för barn med en diagnos. Vi vet att information kommer till oss via våra sinnen. Pedagoger är i regel ett verbalt folk som ofta berättar och pratar. De flesta elever kan ta in information och instruktion på detta sätt. Barn med neuropsykiatriska problem, menar Birgitta Andersson, har svårt med det. Genom att skriva och rita fastnar informationen lättare och jag tror detta gäller även många andra i ”riskzonen” som vi tycker har myror i byxorna och svårt att koncentrera sig.

Birgitta använder metoden att rita händelseförlopp – det kan gälla en instruktion, men ofta även en konflikt eller en utmaning. En serie som består avstreckgubbar kan tydliggöra och synliggöra ett dilemma som eleven upplever. Genom att diskutera med utgångspunkt från bilderna blir allt klarare. Man kan samla sina teckningar och ”serier” i häften som man sedan kan bläddra igenom för att påminna sig om olika lösningar.

Jag märker att detta låter litet krångligt när jag beskriver det, men själva idén är enkel och samtidigt genialisk och rätt självklar när man tänker på det. Idén att visualisera och synliggöra förväntat beteende kan vara till stor hjälp för alla pedagoger som upplever frustration i arbetet med enskilda elever och grupper. Kan det vara så enkelt att eleven inte har en tydlig ”bild” i huvudet på vad han eller hon förväntas göra? Hjälp honom eller henne genom att ge tydligare bilder och en del problem kommer att minska. Det är absolut värt ett försök, och Birgittas böcker är absolut värda att upptäckas.