Följa John

av Lars Nilsson.

Det kommer regelbundet larmrapporter om svenska elevers bristande matematikkunskaper, och hur kunskapsnivån i ämnet sjunker. Man kan undra vad vi gör för fel? Dagens elever kan ju inte vara mindre intelligentare än de som deltog för fyra år sedan.

Skolverket påpekade i januari en av orsakerna. Kortare undervisningstid, som dessutom i stor utsträckning ägnas åt enskilt bokräknande, kopplat till de brister i läroböckerna förklarar en hel del.

Jag tror också att man måste fundera över vilka lärare som ska undervisa i ämnet. Det är självklart att en lärare som är osäker på sitt ämne i större grad än den ämneskompetenta läraren blir läroboksberoende. Läroboken blir själva undervisningen istället för ett hjälpmedel.

Parallellt med Sveriges nedgång går det framåt i England. I TIMSS avancerade de engelska tioåringarna från 10:e plats 2003 till 7:e 2007, och för 14-åringarna gick det ändå bättre, från 18:e till 7:e plats. Vad har då engelsmännen gjort för att nå dessa resultat?

1999 införde regeringen en ”numeracy strategy” för primary school (5-11-åringar). Som en del av denna strategi infördes en ”numeracy hour”. Skolorna ålades att se till att alla elever i primary school fick en timme matematik om dagen, och denna matematiktimme ska enligt direktiven innehålla en del lärarledd undervisning och klassvis diskussion om matematik, lika väl som individuell övning.

Under perioden när strategin introducerades bevistade jag en föreläsning för lärare för elever i åldern 5-7 år. Det var en strålande uppvisning i hur man kan få yngre barn att förstå matematik, med ”number grids” på väggarna i klassrummet och termer som ”robber sums” och ”mind-the-gap sums”. Det var matematik, i motsats till räkning.

Jag brukar inte vara konservativ, men när det gäller matematik tror jag faktiskt på att vi måste återgå till undervisning. För att utveckla matematisk förståelse krävs det möjlighet att få prata matematik under ledning av någon som verkligen kan ämnet, och som har förmågan att ställa de rätta frågorna och att tt få eleverna att se samband.

Mervyn Benford slog huvudet på spiken för cirka tio år sedan när han, efter att ha besökt åtskilliga svenska skolor och mängder av lektioner, sa: ”I Sverige hittar jag inga matematiklärare bara matematikböcker.”

Detta är en bearbetad artikel ur Nytt om Skola nr 1 våren 2009. Mer information om Nytt om Skola, grundskolans nyhetsbrev, finns på www.lakiskriv.se