Följa John

av Lars Nilsson.

I våras hade Expressen en artikel om skriftliga omdömen, och problemet med att omdömena är offentlig handling. Givetvis har tidningen i en poäng, eftersom omdömena inte omfattas av sekretess måste man vara noga med formuleringarna av dem. Svepande generaliseringar kan vara skadliga för eleven.

Sedan hoppade jag högt. Det skriftliga omdöme som tidningen visade upp handlade enbart om elevens bristfälliga kamratrelationer. Det såg mer ut som utdrag ur ett EVK-protokoll. Där missade tidningen det som kunde ha blivit ett scoop. Hur stämmer de skriftliga omdömen som delas ut överens med det uppdrag skolan har fått?

Jag minns hur jag för drygt tio år sedan fick en skola att slänga sina betygskriterier och skriva nya. De hade fallit i fällan att själva sitta och ganska fritt skapa betygskriterier, istället för att göra det enkelt för sig, utgå från det som redan fanns. Vi skapade en trespaltsmodell, med de nationella kriterierna till vänster, våra tolkningar och förtydliganden av dessa i mitten, och det sätt vi tänkte bedöma eleverna mot kriterierna i spalten till höger.

Jag tror angreppssättet fungerar på många frågor. Börja med att läsa lagen, förordningen, läroplanen eller vad det nu är. Fråga er: Vad är egentligen vårt uppdrag? Fundera sedan på hur det ska genomföras på skolan.

Beträffande skriftliga omdömen hittar jag följande: ”Minst en gång varje termin, i samband med utvecklingssamtalet, ska läraren i varje ämne eleven läser skriva ned hur det går för eleven i relation till målen i läroplanen och kursplanerna.”

Uppdraget är alltså att bedöma hur långt eleven kommit i förhållande till läroplanens och kursplanernas mål. Ett stort uppdrag i sig, men det befriar oss från att skriva yttranden om kamratrelationer.

Jag tror att detta, att gå tillbaka till styrdokumenten, kan stärka lärarnas professionalism. Att analysera uppdraget innan man planerar genomförandet är ett professionellt förhållningssätt, i motsats till att låta mer lösa grunder, till lärobokens kapitelindelning, styra. Den professionella vet vad arbetet ska leda till och väljer därefter lämpliga metoder och hjälpmedel för att nå dit.

Skolan är av tradition aktivitetsstyrd. Den syn som betonades vid införandet av Lpo 94, att låta målen styra, har i viss mån ändrat detta, men jag tror att det på många håll går ganska långsamt.

Den som ansvarar för att utvecklingen, och professionaliseringen, påskyndas är rektor. Genom att i det dagliga arbetet ständigt gå tillbaka till uppdraget, skapar rektor en respekt för styrdokumenten, och hjälper därmed sin personal till en djupare förståelse av arbetet.

Lars Nilsson

PS. Sedan detta skrevs har Skolinspektionen riktat kritik mot många skolors skriftliga omdömen, bland annat för att de inte handlar om elevernas kunskapsutveckling i respektive ämne. Likaså har regeringen tillsatt en utredning som ska se på om omdömena kan

Detta är en bearbetad artikel ur Nytt om Skola nr 8 våren 2009. Mer information om Nytt om Skola, grundskolans nyhetsbrev, finns på www.lakiskriv.se